En gång var jag farligt nära att tycka om mitt liv som den individ jag var, men som tur var så fanns Adam där och pekade ut alla saker jag misslyckats med så jag snabbt föll ned i fördärvet igen. Ett simpelt blogginlägg kommer aldrig räcka för att berätta vad jag hyser för denna person. Han är min musa, min Juliet, mitt allt.
Första gången jag och Adam träffades trodde jag aldrig att vi två skulle kunna bli två. Efter noga övervägande och ett väldigt twistande hit och dit så bestämde jag mig för att jag skulle ge det ett försök, och det är det bästa jag någonsin gjort.
Adam är en mycket stor man, och då inte bara i boxerstorlek utav även i person. Han har en pondus som icke går att uppnå för den simpla människan. Jag brukar likna honom som en hybrid utav Martin Luther King, Zeus och Che Guevara. Han har en ovanlig förmåga att alltid kunna få folk att veta att dem lever, veta att dem gör misstag.
Hitler förändrade världen (bättre eller sämre får man såklart bestämma själv) och jag är helt övertygad om att Adam kommer att följa i hans fotspår. Kanske inte hans ideologi inte heller hans värderingar men han kommer definitivt göra intryck på hela universumet så vi har kommit att känna det.
Mitt tycke för Adam kommer kanske inte alltid vara det samma men jag vet att jag i alla fall i minst ett par år framöver kommer att dyrka honom som den gud han faktiskt är. Adam har fått mig att kunna gå vidare från många strapatser i livet. Eller nej det har han kanske inte men han har retat mig för mina misstag och har på så vis fått mig att kunna bearbeta det på ett hälsosamt sätt.
Slutligen vill jag bara säga tack, till Marie Karlsson som givit mig detta inlägg för att kunna tillkänna ge mina känslor och min mycket svarta hatkärlek till denna filur. Tack
/Mattias Bråberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar